Happy valentines day!
…Som är sjukt överreklamerad for the record. Läste vår allas bloggdrottning/blondinbellas blogg imorse, där hon skrivit att slamp-Samantha bytts ut mot bak-Bree (nu snackar vi givetvis Sex and the city vs. Desperate housewives). Ska jag vara ärlig älskar jag Sex and the city way more än Desperate housewives. Där är det ju girlpower, vad är tragiken med att sitta med sina tjejkompisar och smutta på en cosmopolitan? Själv känner jag snarare paniken komma attackerandes när jag tänker på äckliga amerikanska hus, små söta pajer och stela parmiddagar. Tydligen är det inne att binda sig runt 20 och bo i en seriös liten lägenhet med sin pojkvän som man städar gemensamt på helgerna. Samt vattnar sin fikus, viktigt, annars dör den, och får bladlöss. Varför inte köpa ett rutigt förkläde, hoppa av skolan, bli EKONOMISKT BEROENDE AV SIN MAN resten av livet och vara bunden vid hemmet? Yeah, let’s get back to the ARTONHUNDRATAL!
Nu hoppas jag att jag inte förstörde eran mysfeeling såhär på lördagsmorgonen. Klart man ska satsa på sitt förhållande om det gör en lycklig, men se för guds skull till att ni har ett eget liv också! Låt inte moralen bli ”Hellre död än singel”, vi är så mycket mer än det. Det första man måste lära sig är att vara glad själv, uppskatta varenda lilla kvadratcentimeter av sig själv. Jag vet att det är svårt, jag tvivlar ibland, men jag försöker alltid sträva efter detta. Hur ska vi kunna ge får kärlek till någon annan om vi inte ens kan älska oss själva?
Det handlar inte om att man ska ligga med någon okänd, eller olika okända för varje natt. Det handlar om att inte värdera sitt liv utifrån någon annan, att inte ens hela liv bygger på en annan människa. Och om du undrade, så trivs jag oh så bra med mina älskade vänner och en pimpig drink, även om det är vodka/lime i en liten lägenhet i jämtland och inte en cosmopolitan i new york så är vi fortfarande lika vackra, har samma power, är lika single and fabulous!
Girlpower!