SANANA

härlig dag, pressat järnet på jobbet. rätt ordentligt solbränd nu..! sen när man kom hem blev de lite firande av brorsan som uppnått en ålder av 24 idag, grattis du <3 de übersöta kusinbarnen kom också, tim o leo, drygt 1 år. dom är ju bara galet söta!

imorgon är man ledig, känns så jävla skönt! då blir de playan, vi brudar drar till säljesta och blir lite mer brun. kan vara nödvändigt ;) grillning sen med family+folk, tror även brorsans tjej kmr. trevligt trevligt :)

på kvällen drar jag o julia till bollnäs, träffar folk, kikar på björn rosenström och har galet mkt buskul <3 så längesen man var riktigt fjortisbus nu, känns hur härlapärla som helst! uppdatering om detta kommer… ska ju jobba på lördag även, bäst att ta sig upp då. HAHA!

 kärlek till er sötnosar!

ännu en dag som fäbojänta har gått. solen har lyst oavbrutet så det blev fyra timmars pressande. detta resulterade i att jag är rätt skapligt bränd. mina gener från modern (de sk. tattargenerna) har inte gjort sitt. dock har jag lagt på aloe vera nu så jag antar att det kommer jämna ut sig snartnog.

vi har haft papps bil nu idag så vi kom både till och från vallen utan problem. alltid något att vara glad över! imorn hoppas jag dock att vi lyckas ragga till oss nån annans bil, jag cyklar inte 6 mil i stekande sol. it’s just not happening!

ikväll kör päronen chill på altanen med vänner. haha. nytt högtalarsystem, öl, martini och lite jordnötter gör sommaren. right? : D

kommentera sweethearts<3

var inte blyg-skriv ;)

…kan jag säga efter dagens händelser.

allt började fint, hade tänkt besöka granngården innan jobbet och prova stövlar. Dock fanns inga jag kunde ha, alla är som vanligt för långa i skaftet. min kollega försov sig sen almost och vi kom inte iväg förrän halv 12. sedan gör bilen en break down mitt i ingenstans. kollegan öppnar motorhuven och jag försöker se ut som att jag vet något. egentligen ser allt ut som trassel i den där satans motorn och jag förstår absolut ingenting. eller ja, jag förstod att det var dåligt när det rykte en massa rök. vi får (tack gud!) hjälp av två traktorgubbar som pillar runt i motorn i en halvtimme cirkus. jag ställde mig i det här läget i vägkanten och försökte inte stå ivägen när det sprutade kokande vatten ur kylaren (kunde bli varmt!)… vi fick sedan enbart köra iväg och ställa den nånstans då ‘motorn i stort sett är helt slut’. sedan får vi snällt gå de sista kilometrarna. väl på plats kommer en hel massa barn som vill gå runt på vallen och klappa kalvar.

vi får som tur är skjuts hem av mattias kompis, och ska då försöka oss på att bogsera den inte så fungerande bilen efter. haha. det ryckte jättemycket i den bogserade lilla primeran (som jag såklart satt i, fast jag sen fick höra att man borde suttit i den andra…). det var nästintill att man fick grava whiplashskador, dessutom sög bromsarna eftersom servon bara hoppade igång när bilen var startad (vilket vi inte kunde göra eftersom motorn skulle gå sönder då, mer sönder alltså).

efter sisådär hela livet var man hemma, och käkade mat. sedan belönade jag mig själv med ett varmt bad, galet bra musik och lite choklad. me like <3

 nu ikväll har farmor o eiwor (farmors kusin hemifrån piteå) varit här. jag bara älskar den där dialekten. så satans sött när dom drar igång. haha. dessutom är eiwor galet rolig, och har som vart med om hur mycke som helst. liksom, kom in på en stevie wonderkonsert i las vegas och fick värsta goodie bags och gratis champagne. frän tant. som vanligt drack dom en del whiskey. brukar bli så när dom är här. idag var det dock ingen som trädde på långkalsongerna utanpå kjolen, det är vi tacksamma för.

 with love <3

förändring är oundviklig. hur du än gör utsätts du för ständig förändring. även om det inte är frivilligt ändras förutsättningarna för att leva det liv man levt. själv har jag haft egen häst sedan jag var 12, det är idag fem år sedan vi hämtade lilla Flora. Detta år har jag insett att jag kanske inte längre har tiden en häst kräver. och nej, det har jag inte-eller rättare sagt, kommer inte att ha.

  efter några provridningar klickade det mellan ponnyn och den lilla ryttarinnan. i fredags gick rio igenom besiktningen och igår skjutsade vi ner henne. jag har nog aldrig gråtit så mycket tidigare. biten mellan transporten och hagen var fan olidlig. jag grät så jag skakade när jag ledde ut rio. och satan vilken känsla det var att släppa henne i hagen allra sista gången…

idag har jag gått som i ett vakuum, det är svårt att ta in att hon faktiskt är såld, samtidigt som jag inte riktigt har tillåtelse att sörja. jag menar, skulle min bästa vän dött skulle jag ha väntats gråta över det i säkert ett halvår. men detta handlar ju om en häst, och hon lever i allra högsta grad. men för mig har hon verkligen varit en vän, och hon är nu helt borta.

men jag kommer att ta mig igenom detta, det är jag säker på. speciellt efter så mycket stöd jag fått av mina underbara vänner- ni är fan otroliga <3 nu försöker jag se framåt, snart stundar yran och allt vad det innebär. ska bli helt amazing, i’m sure!

take care älsklingar<3 jag jobbar här framöver. men bara att slå en pling, jag är oftast uttråkad på jobbet, haha.