kvällsfunderingar…
skulle någon få för sig att den skulle vilja gifta sig med mig skulle jag få panik. hm, det där med livslångt commitment känns skrämmande. så jag förstår lätt alla ‘run-away-brides’. tänk och stå där och ska binda sig till en person, ända till döden! jag skulle springa, oh vad jag skulle springa! om jag inte redan blivit lämnad vid altaret vill säga… det vore nästan bättre, då kunde man ju få storgrina och så skulle de va synd om en, massa synd.
<3